Lärare Per är förbannad!

Fortfarande lite trött. Inte så mycket i kroppen faktiskt - då vart det sju resor värre efter kettlebellshelgen. Nej mer väldigt trött i huvudet utav tankar, funderingar, känslor, kunskap och att det varit en väldigt hektisk och intensiv vecka eller veckor. Jag har liksom lite svårt att ta in att den drömmen jag satte upp för nästan två år sedan och som var årets mål är nu förverkligat. Något jag har kämpat så hårt för...

När jag träffade PT-Malou för första gången i slutet av förra året så valde jag henne pga att hon gått denna utbildning och att hon om någon borde veta vad som väntade mig. Åh jisses vad denna underbara människa har drillat mig väl utan att jag ens visste om det. Jag tror att ca 95% utav alla övningar i gymmet vi har gått igenom denna veckan har hon kört med mig. Jag kände igen namn som Smith, frivändningar, knäböj, svingar, hammercurls, räckhäv och jag vet inte allt tack vare henne. Tack från djupet av mitt hjärta PT-Malou!!!!!

Det jag varit så nervös inför fixade jag om jag får säga det själv galant. Både vad det gäller teori och det praktiska i gymmet. Jag var ju den enda i gruppen som inte skulle läsa vidare till PT så för de andra i gruppen var detta ett delmål på väg till deras dröm - att utbilda sig till PT. Men för mig var ju detta drömmen. Och ibland har jag nästan fått nypa mig själv i armen för att förstå att det verkligen vart sant. Ibland vart tårarna nära när jag insåg att jisses jag är här och jag gör det...

Inför den personliga utvärdering med lärare Per igår så sa jag till maken att fasiken också jag känner på mig att jag kommer börja gråta. Dels så är man så himla trött så av bara det blir man blödig :-) Och dels för att detta är så STORT för mig och jag har känner alla möjliga känslor som glädje, skräck, tomhet, stolthet, lycka - ja allt på en gång! Och det tog inte många minuter förrän tårarna kom. Och då blev stackars lärare Per också lite blödig.

Egentligen borde man ju spela in sådana här utvärderingar för efteråt så undrar man alltid om man verkligen kommer ihåg vad som sas. Men följande tar jag med mig från Per: att jag har en unik förmåga och personlighet att kunna bemöta olika typer av människor på deras nivå och anpassa träningen därefter, att jag har väldigt bra teknik och träningskunskap, att jag ska vara stolt över min insats och hur långt jag har kommit.

Sen sa han att han funderat på vad jag sagt när han frågat mig varför jag inte skulle fortsätta på PT-delen. Mitt svar var att jag inte kände mig redo utifrån min kapacitet att klara övningar etc. Då sa han att han var förbannad på mig. Oops tänker du nu men nej inte på det sättet. Vad han menade var att jag skulle bli en grym PT och att sådana människor som jag med min erfarenhet behövs i träningsvärlden och att det var synd att att jag inte kände mig redo för enligt honom är jag definitivt redo.

Han sa att det var inte min kropp som satte mina begränsningar. Utan att det jag måste jobba med är min självkänsla. Och det är så sant som det bara kan bli. Han är en väldigt bra människokännare den där Per :-) Jag måste verkligen jobba på min självkänsla vad det gäller min kunskap om träning och vad jag kan utföra rent träningsmässigt. Jag måste ta in allt jag åstadkommit och vara öppen för det jag kan åstadkomma. För det är bara jag själv som sätter de begränsningarna och ingen annan. Jag måste helt enkelt tro på mig själv och att jag kan, jag vill och jag vågar!

Han sa också att jag inte skulle begränsa mig själv i min träning utan vara öppen för allt och ge mig själv en bredd. Och det har också fått mig att fundera på kommande äventyr. Jag vet inte om jag vill bli PT för det har ju inte varit mitt mål eller dröm. Likaså jag kan inte se mig själv jobba med träning på heltid och försörja mig på det. Då är det ju lite dyrt att satsa mycket mer pengar på att utbilda sig som PT. Men samtalet avslutades med att när jag är redo så ska jag ringa Per så kommer han ta sig an mig och ge mig kunskapen till att förverkliga en eventuell PT-dröm :-)

Jättestort tack till dig Per för att du tror på mig och för du så ödmjukt delat med dig utav din fantastiska kunskap under dessa dagarna!!!

Tänk att jag har med träning, kost och jävlar anamma gått från detta...

  ...till detta

Bästa gruppen - kommer sakna dessa underbara människorna!!!

Kommentarer

  1. Sparar en stol till dig i januari ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja gör det man vet ju aldrig :-)

      Radera
  2. Svar
    1. Du Camilla - jag har kommit till insikt att jag faktiskt är det! Tack!

      Radera
  3. Här har vi en till som blir blödig Tina. Svårt att hålla tillbaka tårarna när man läser det här. Åh vad du är bra, finns inte ord tillräckligt att berömma din prestation. Och jag varnade dig, minns du när jag sa att du med all sannolikhet kommer att få mersmak och vilja gå enda vägen till PT efter du avslutat denna del? :) OM du bestämmer dig för det, är jag med glädje med vid din sida för att förverkliga det precis som Per :) Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha alla blir blödiga i min närhet :-)Ja lite sugen blir man ju men känner att jag måste få smälta allt. Tack finaste PT-Malou - det här hade inte varit möjligt utan dig ska du veta!!! KRAM

      Radera
  4. Stort GRATTIS Tina!!! Vilken resa!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Pia - ja det har det varit :-)

      Radera
  5. du är fantastisk. och per verkar rätt fantastisk han med!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness