Tänk om...
Egentligen ska man inte tänka så men just nu är denna kämpen trött. Framför allt i knä och fotsulorna. Det jag tänker då är fasiken tänk om du Jensen tappat de där extra 20 kilona då hade allt det varit så mycket enklare. Men what´s the point? Det finns alltid tänk om:s... Jag jobbar istället på att tänka positivt - fasiken vad jag är stark som kan hänga med trots de där kilona!
Och idag har varit lika kul men vi har fått jobba ännu hårdare i gymmet och det känns i kroppen kan ni tro. Vi har repeterat bröstövningar ifrån igår, vi har kört massa benböj, utfall och benmaskiner och så axlar på det och lite ben till... Vår hemläxa är att imorgonbitti ska vi var och en köra H-D-H benböj med Per. Lite nervös men detta fixar sig.
Förresten idag så var det en större tjej i gymmet som tränade med PT. Hon kämpade på och jag kände så väl igen mig. Tänkte på känslorna som stormade runt i knoppen när jag var så stor och även idag vid vissa tillfälle. Fick mig också en tankeställare att hur långt jag har kommit även om jag är den enda i gruppen som inte ska läsa vidare till PT. Fick idag frågan från lärare Per varför och mitt svar är att jag känner inte mig redo. Och det är jag inte men en vacker dag kanske...
By the way angående tjejen så först vågade jag inte men sen tänkte varför inte. Vad jag gjorde? Jag vart tvungen att gå fram till denna för mig okända tjej och berömma henne. Jag sa att jag sett hur hårt hon kämpat, hur grym hon var, att jag vet hur det är för jag har själv gått ner över 30 kilo och nu går jag instruktörsutbildning. Peppade att hon skulle fortsätta. Hon blev så himla glad och lyste upp hela hon. Sen fick jag rusa därifrån för att inte börja böla...
Och idag har varit lika kul men vi har fått jobba ännu hårdare i gymmet och det känns i kroppen kan ni tro. Vi har repeterat bröstövningar ifrån igår, vi har kört massa benböj, utfall och benmaskiner och så axlar på det och lite ben till... Vår hemläxa är att imorgonbitti ska vi var och en köra H-D-H benböj med Per. Lite nervös men detta fixar sig.
Förresten idag så var det en större tjej i gymmet som tränade med PT. Hon kämpade på och jag kände så väl igen mig. Tänkte på känslorna som stormade runt i knoppen när jag var så stor och även idag vid vissa tillfälle. Fick mig också en tankeställare att hur långt jag har kommit även om jag är den enda i gruppen som inte ska läsa vidare till PT. Fick idag frågan från lärare Per varför och mitt svar är att jag känner inte mig redo. Och det är jag inte men en vacker dag kanske...
By the way angående tjejen så först vågade jag inte men sen tänkte varför inte. Vad jag gjorde? Jag vart tvungen att gå fram till denna för mig okända tjej och berömma henne. Jag sa att jag sett hur hårt hon kämpat, hur grym hon var, att jag vet hur det är för jag har själv gått ner över 30 kilo och nu går jag instruktörsutbildning. Peppade att hon skulle fortsätta. Hon blev så himla glad och lyste upp hela hon. Sen fick jag rusa därifrån för att inte börja böla...
Anteckningar, anteckningar, anteckningar
Träna och skriva
Tobias - min partner in crime
Rebecka visar formen!
Ny favvis - mitt nya godis!
Är alla unga som går utbildningen ;)?
SvaraRaderaNej vi har en väldigt bra grupp med hyfsat lika många tjejer och killar och spridda åldrar. Jättebra!
RaderaTina - du är en fantastisk kämpe. Jag tjatar vidare om föreläsningar och förebilder, för du är en riktig förebild / Kram M.
SvaraRaderaOkej jag lovar jag ska skicka ett förslag till Studio S :-) Kram
Radera