Halvlek i S Utmaningen

Jisses har det redan gått 5 veckor på S Utmaningen och vi är 8 tjejer som kämpar på. Målgång är ju den 6 november då vi ska fira med lite mys i nya huset. Och om du missat Utmaningen kan du läsa lite mer här: http://butterfly-tina.blogspot.com/2011/08/utmana-mig-sjalv.html och här: http://butterfly-tina.blogspot.com/2011/08/finslipning-utav-mal.html

Idag träffades de av oss som kunde på Studio S för att ventilera lite. Framför allt kring det här med målsättning, ambitionsnivå och vilken press man sätter på sig själv. Varför är vi så rädda för att revidera mål som gäller oss själva? T.ex. vad man ska eller inte ska äta och hur mycket och vad man ska träna?

Varje dag revidera vi ju alla andra typer av mål - både på jobb/skola och privat. Och vi anpassar oss och visst ibland kan man bli frustrerad att inte saker bara kan vara bestämda/ske eller när shit happens. Men vi fixar det och ibland kan det bli lite mycket och då får man ett psykbryti ett par minuter sen kör man på igen.

Men gud förbjud att vi inte når vårt mål att träna x antal av ett specifikt pass innan onsdag då kan vi  lika bra skita i att träna över huvudtaget och äta godis hela dagarna. För jag råkade ju också äta en brödskiva till frukost och då är ju dagen ändå förstörd liksom. Och jag är en jäkla sopa som aldrig lyckas äta rätt eller träna som en athlet.

Vi är helt enkelt väldigt elaka mot oss själva. Varför? För är det en kompis som beklagar sig att attans nu föll jag dit igen - då är man ju där och peppar och tröstar. Varför är det så svårt att peppa sig själv att okej det bidde inte riktigt som jag ville för 5 veckor sedan men tänk vad jag har åstadkommit!!!

Om jag inte gjort S Utmaningen så hade jag antagligen inte tränat alls, eller kommit igång med styrketräningen eller fått sista pushen att hoppa på den där aktiviteten eller tänkt en extra gång innan chokladet slank ner. Tänk va bra det är och hur jäkla grymma vi är!!!

Och vi har ju ingen spåkula där vi kan se in i framtiden så vem vet vad som kommer hinna hända de nästkommande 5 veckorna. Men vi kan göra vårt bästa att bli mer medvetna, snällare mot oss själv och fortsätta kampen mot våra mål oavsett om vi hamnar i grentopparna eller i stjärnorna. Oavsett så vill jag bara säga - ni är grymma tjejer och jag är himla glad att ni är i mitt liv och peppar! En ära att vara er träningskompis och nu fortsätter vi!!!

Kommentarer

  1. Allt som motiverar är bra oavsett om det är en utmaning, kompis eller prylar.

    SvaraRadera
  2. Du e fanimej den bästa på att få ner det på pränt!! Det är verkligen en ära att få vara din träningskompis oxå!!! Och jag är så glad att jag lärt känna dej! Ingen som jag känner kan peppa och stötta som du! Du är min vitamin/ måbra medicin, tack snälla Tina!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Jag är tillbaka...

Vad har jag inte gjort?