Det handlar om självförtroende

Detta inlägget handlar både om dagens erfarenheter för denna bloggens huvudperson men också som uppföljning på detta inlägget: http://butterfly-tina.blogspot.com/2011/08/kan-man-och-maste-man-forsta.html

Idag var jag på invigningen utav mitt förra jobbs nya kontor på Ideon i Lund. Jättekul och trevligt att träffa en massa gamla kollegor. När jag körde därifrån så funderade jag lite på min reaktion. Vad jag menar här är att jag hade nog aldrig åkt dit så som jag mådde förra våren. Inte för att det inte hade varit trevligt att träffa alla men då hade jag gått upp 18 kilo och fortfarande var för nära företaget. (Sistnämnda = typ jobbat dygnet runt i nästan 7 år och helt slut = too intense i alla känslor)

Nu när jag har fått distans till det hela plus att jag känner mig mer hälsosam och fräsch så kändes det bara kul att åka dit. Hade tex på mig smaljeansen :-) Allt handlar ju egentligen om självförtroende. Inte fasiken hade mina fd kollegor brytt sig ett dugg om vad vågen visade. Men jag kände inte mig fin. Idag är läget annorlunda och det var jätteskoj att träffa alla. Får snart hälsa på och se insidan på kontoret :-)

Men dagens äventyr slutade inte på samma high... Jag testade ju ett nytt pass på gymmet som bestod utav Tabata intervaller (kolla länken på min fb sida - för du följer väl mig där...). Det var med underbara instruktören Elise och många av träningskompisarna vart där. Men för mig blev det bara ett wake up call hur jäkla långt jag har kvar.

Ja jag har åstadkommit jättemycket och missförstå mig rätt. Jag är jättenöjd och stolt över det! Men ibland vaknar man upp till verkligheten och inser att man fortfarande har en lång väg kvar. Inte att jag ger upp utan mer att man kan bli lite trött. Det är bara så att släppa runt på 25 kilo för mycket gör att vissa övningar blir en otrolig utmaning och gå helt enkelt inte att genomföra.

Inte det att man kan göra varianter för det gör jag. Vill ju maxa min träning och inte bara titta på. Men det är inte så himla kul att vara the odd one som alltid får anpassa allt. Ingen kick för självförtroendet precis även om ingen annan bry sig eller hinner bry sig för de har fullt upp med sitt. Och det är då jag kommer tillbaka till inlägget ovan.

Dels så har jag fått mycket feedback, kommentarer och det har varit diskussioner med olika människor med olika infallsvinklar. Har varit otroligt lärorikt och intressant så först och främst tack för det! Vad har vi kommit fram till och vad har jag själv funnit. Jo att det handlar om förtroende - både att bygga självförtroende hos individen därav är det viktigt att förstå/anpassa/ha insikt och att få förtroende för en person så att man kan lita på att den stöttar en i alla väder. Det är det som är min stora lärdom.

Om jag börjar med självförtroende så har jag märkt följande: när man är överviktig (eller tex skadad) så är det en del övningar så man inte kan utföra. Det betyder inte att man inte ska ha det som mål men för att ens komma dit måste övningen till exempel brytas ner i steg. Allt för att bygga självförtroende att man kan visst då!!! Det finns inga ursäkter man får bara anpassa.

Exempel: jag kan inte stretcha framsidan av låret stående men fick tipset av min förra PT att börja med att ligga på en matta på magen och göra stretchen så. I början fick jag inte ens tag i mitt ben men då hjälpte hon mig att böja det bakåt. Idag efter ihärdigt övande så kan jag idag stå upp och få tag om vristen i alla fall. Ännu inte i hamn men vad långt jag kommit och detta får mitt självförtroende att växa. Det leder ju också till att jag vågar testa andra saker...

Vad det gäller förtroende för personen så man våga lämna ut sig helt för det är faktiskt det man måste göra för att lyckas dvs var inte rädd att visa sig sårbar och be om hjälp. Men för att våga göra det så måste man ha förtroende och respekt för den individen tex PT:n/instruktörern/coachen/...  Som tex Chrissan skrev i kommentaren är ju att om en chef har gjort "golvjobbet" så har man ju ett förtroende att den personen vet vad det handlar om. Lite grann en jämförelse jag vill dra till att hitta min förebild dvs man får ju extra förtroende för någon som själv gjort resan tex en viktminskning eller med ett sockerberoende eller vad det nu är.

Avslutningsvis - STORT TACK till er alla som peppat mig att jag ska bli den första och att jag skulle vara en jättebra coach eftersom jag gjort resan. Jättekul att höra för mig och får mitt självförtroende att växa (även om tabata har gett det en tillfällig törn :-) )!!! Så tack så jättemycket!!! Sorry för romanen men behövde visst få ner dessa tankarna...

Kommentarer

  1. Du ska vara stolt över den resan du har gjort och håller på att göra! Vi är många som följer din väg! Och på träningen är vi ett team!!! Ingen ser ner på någon, ingen tänker på vad de andra göra! Vi är där för att träna och ha roligt tillsammans och det tycker jag verkligen att vi hade idag!
    Det var du och jag på upphoppen =)
    Fortsätt kämpa! Grymt imponerad över din vilja och stryka!!!

    SvaraRadera
  2. Precis samma sak har jag skrivit om en gång i tiden, om att låtsas ha varit gravid under persioden man varit frånvarande på gymmet och om att inte våga hälsa på gamla skolkamrater man möter ute i livet. Allt av skam för vad man utsatt sig för.

    Mitt bästa sätt att "bota" min känsla av att ha lyckats och inse att jag har långt kvar är att gå på ett pass i aerobicsalen på gymmet, och ställa mig närmst spegeln så man ser sig själv från sidan hela tiden. Väldigt effektivt.

    Lite befriande att höra att det inte bara är jag som känner så, jag är inte ensam, och inte du heller.

    Men vi är på väg och vi är medvetna! Det är något att vara stolt över!

    SvaraRadera
  3. Tack tjejer för era kommentarer! Kram Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness