Tillbaka på löpbandet

Okej när klockan ringde 06.00 så rullade jag väl inte ur sängen med ett leende på läpparna. Men sometimes you gotta to do what you gotta do. Så upp, tvätta gruset ur ögonen och på med träningsoutfiten. Pussa adjö på maken och ut i mörket. På vägen hinkade jag i mig en Celsius för att vakna och sedan checkade jag in på gymmet.

På med de lila löpardojorna och det rosa iphone-fodralet. Spotify i öronen och en klunk vatten. Tur allt sådant här går på autopilot för egentligen är man ju inte riktigt vaken. Körde ett lugnt pass idag för jag vill ju inte hetsa tillbaka förkylningen. Fast det kändes bra. Bara de sista 10 minuterna som det blev tungandat but what's new liksom. Alltid mina luftrör som ska göra sig hörda.

Men jag måste avsluta med en fråga: Om man kommer på sig själv med ett stort leende på läpparna när svetten lackar klockan 6.45 på morgonen är det då dags att beställa tid för en undersökning? Eller går det under "fysjuttonvadjagtyckerdetärkulattträna"-syndromet?

Kommentarer

  1. Haha vad härligt du skriver! :D Nä du ska inte boka tid för undersökning, NJUT istället! Jag hoppas jag oxå är där snart. Kl 7 imorse då jag svettades som en gris på löpbandet log jag inte och mådde illa av ren utmattning. Haha!

    SvaraRadera
  2. Okej Linda detta händer ju inte varje morgon... ja leendet alltså :-) Lycka till med löpbandet!

    SvaraRadera
  3. Jag kommer ofta på mej själv en halvtimme in i passet med ett leende för jag mår så inihelvete bra helt enkelt. ( rent fysiologiskt så strömmar våra må-bra-hormon till och därför... Då har man nog kommit en bit på vägen. Crejms i mörkret!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass