Tillfällig svacka I hope...

Som en erfaren projektledare så vet jag att man misströstar en bit in ett projekt. Den första tiden är man full av energi och får saker och ting att hända. Men efter ett tag så tappar men lite av den där energin och ser allt som ska göras istället. Den svackan kan vara olika länge men beror oftast på vilken deadline man har dvs när ska projektet levereras.

Likadant som när man ska plugga till ett prov eller vad det nu kan vara. Det är inte förrän i sluttampen då man tvingas att få resultat som man får rumpan loss och börjar producera igen. Då jäklar händer det grejer igen... Och den där berömda svackan tror jag att jag nu gjort en störtdykning i mitt i projektet "jag kan visst då bli instruktör".

Och vad gör bloggerskan Jensen när hon misströstar och deppar "jo men då kan jag ju lika bra mess it up even more och käka skit. jag kommer ju ändå inte fixa det..." Eller tankar som "what was I thinking och hur kunde jag ens tro det". Vad babblar jag om? Jo jag har en bild utav en instruktör och det känns som jag är många mil ifrån det. Och jag undrar helt krasst om jag någonsin kommer uppnå den om jag ska vara ärlig.

För låt oss vara ärliga, vi har alla en bild utav hur en PT eller instruktör ska se ut. Då menar jag inte att synliga magrutor är obligatoriska. Utan mer att om jag bara ser till mig själv. Jag väljer ju en PT såsom PT-Malou för att hon är grymt vältränad, duktig på det hon gör och för att hon kan driva på mig. Likaså förväntar jag ju mig utav en PT att den person kan visa mig de övningarna som den personen förväntar sig att jag ska utföra.

Detsamma gäller för en instruktör dvs om jag ska gå på ett kuligt pass oavsett inriktning så förväntar man sig en vältränad person på podiumet eller i salen. Vad är då definitionen utav vältränad? Jo jag kan nog räknas in till den kategorin i ett styrketest men fasiken inte till  utseendet eller rörlighet. Rätt eller fel men så är det. Även om man kan bli positivt överraskad men vi går alla först på utseende för det är det första vi ser och kan bedöma. Simple truth oavsett vad man säger för att peppa någon.

Därför tror jag att kettlebellsutbildningen och nu på instruktörsutbildningen så har mitt självförtroende fått sig en törn. Inte att jag inte fixade kettlebellshelgen eller nu det senaste träningsäventyret. Det gör jag om inte på annat än rent jävlar anamma. Men det har satt igång tankar som inte är så positiva varje dag och det är inte så kul. Därför känns drömmen väldigt långt borta nu men jag hoppas på en tillfällig svacka i projektet så att säga.

Varför det? Jo det var ju det där med utseendet och rörligheten. Jodå de som känner mig eller kanske läst bloggen skulle nog kunna tänka sig att träna en eller två gånger med mig. Och det är ju jättekul men det är inte er jag menar fast stort tack på förhand :-)  Men om jag ska kunna förverkliga instruktörsdrömmen så måste jag ju kunna tex visa de övningarna som ska ingå i passet och det kan jag inte fullt ut. Plus att mina extra kilo gör ju att jag inte uppfyller instruktörsidealet.

Oavsett vad det nu är men man har ju en bild i huvudet. Och just nu så känns det oerhört långt borta och oöverstigligt för jag tror alltid jag kommer ha extra junk in the trunk pga min jäkla förmåga att alltid falla dit på skräpet. Och visst betyder inte det att jag inte kan bli en grym instruktör men jag förändrar ju inte allas världsbild genom att drömma även om tanken är god... Jovisst kan jag visa att tjockisar kan fast just nu vet jag inte om jag vill faktiskt.

Men än har jag inte gett upp allt utan jag tuffar på. Också typiskt mig att alltid köra fullt ut på 100% och sen misströsta när det inte blir perfekt. Som till exempel kosten om jag nu de senaste veckorna har förbättrat mig 10% varför räknas inte det? Varför inte fokusera på att jag faktiskt klarade kettlebellsutbildning trots 20 kilo extra? Eller att jag inte tänker på att detta året har jag lärt mig att göra ett riktigt utfall, plankan på tå, marklyft, svinga en kettlebell, frivändningar eller 100 burpees på ett pass m.m. Suck!

PS! Skriver inte detta inlägget för att få hejarrop a la du kan visst utan mer för att skriva av mig och bearbeta så att jag kan kravla mig ur den där jäkla svackan...

Kommentarer

  1. Du kan visst. Kunde jag så kan du. Jag är dessutom jäkligt bra som instruktör och jag får mina deltagare att ge järnet varenda gång. Det sitter inte i hur vi ser ut, det sitter i vad vi gör av det vi har. Självklart kommer deltagarna att ha en förutfattad mening men det har de om den där pinnsmala tjejen som står där och ser ut som om hon ska gå av under skivstången, och när passet går igång lyfter hon mer än grabbarna. Det finns alltid dem som har förutfattade meningar, men sen finns det dem som kommer att komma på dina pass, för att du inte ser ut som "standard" heller, som uppskattar att instruktören inte är mer än människa.
    Jag har varit boxinstruktör i 1 1/2 år och coreinstruktör i 6 månader och jag älskar det och det syns.
    Tro på dig själv, bestäm dig och kör.
    Bli inte vad andra tror du är, du vet och du kan.

    Sen har jag, precis som du, egna personliga mål vad gäller måtten på kroppen. Jag lägger väldigt mycket tid på egen träning men inte för att målet är att bli en smal instruktör utan för att bli en instruktör/person som orkar mer!

    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Camilla! Ja jag kan ska bara ladda lite ny energi :-) Kram

      Radera
  2. Definitivt en TILLFÄLLIG svacka.... Jag spanade in dina före/efter- bilder och kan efter den tjuvkiken med 100% lova dig att du kommer bli en grym instruktör!
    Vilken vilja, styrka och kämparglöd... keep it up och du står på scen och inspirerar inom kort!
    =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack så mycket Madelein! Ja vi röstar på tillfällig svacka :-)

      Radera
  3. sådär tänker jag också - faktiskt. och det är dumt. men jag jobbar också bort det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja dumt och jobbigt men svårt att få bort. Bara att kämpa på :-)

      Radera
  4. Är helt övertygad om att du kommer att klara detta, se bara på det du redan klarat varför skulle det sluta där. Jag hejar på dig!
    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Eva! Ja jag hoppas det är en tillfällig depp!

      Radera
  5. Blir ledsen när jag ser att du trycker ner dig själv.
    Du är ju än så länge bara i början på denna "resan".
    Jag blev SÅ imponerad när jag såg dig jobba med dina vackra "klot" på Studio S. / Kram M.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och målet känns så långt borta... Javisst är de vackra :-) Tack för allt ditt pepp Margaretha! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness