Okej en bit kvar men jag kämpar vidare
12 veckor med Itrim
Torsdagen den 3 januari skrev jag på ett års medlemskap med Itrim Lund. Jag hade funderat ett bra tag på vad jag skulle göra åt min situation och det som avgjorde att valet föll på Itrim vart följande: närheten till centret (jobbar typ 2 minuter därifrån), långsiktigheten, varannan veckas gruppträffar med personer i samma situation, coachsamtal varje månad med en utbildad coach, träning (både ombytt och stegräknaren) är en viktig del i konceptet, 2 kompisar började samtidigt på samma center och den mentala aspekten tex med övningsboken och cd-skivan. Idag är de 12 första veckorna på matersättningar avklarade och det ska bli skönt att få mer näring i kroppen. Framför allt för träningens skull. Men även möjligheten att inte alltid vara the odd one out i sociala situationer där man hela tiden måste förklara. Dock fortsätter ju resan och även om jag har haft utmaning under tiden med bl.a. 10 dagars semester i Jordanien bland alla möjliga buffer, kalas och bjudningar samt Gerdahallens in
Det är ju nu i uppförsbacken ( rember last time? ) som man verkligen måste anstränga sig!Man liksom skiljer angnarna från vetet liksom, och jag VET att du är av starkaste stål, snart rullar det nedåt igen, det är jag helt säker på. Vi är många som ställer upp och peppar när orken/lusten tryter. Bara låt oss veta - så finns vi där.
SvaraRaderaTack så mycket för peppet Anonym!
SvaraRaderaGillar det citatet. :) Nästan som det jag har i bakhuvudet... "Ett litet steg är fortfarande ett steg framåt". :)
SvaraRaderaÄr ny på din blogg så ska läsa vidare om din resa. :)
Helt rätt Jeanette och välkommen till min blogg!
SvaraRadera