Vad är viktigast?

De senaste veckorna har jag varit lite i funderingar och tankar. Har känt mig så jäkla stressad på sistone i en fråga - nämligen mitt viktmål. Tidigare hade jag viktmålet på 65 kilo för det är normalt enligt BMI (ja jag vet allt om detta måttet så kom inte med att jamen om man.. I know okay men det är ett mål man kan använda sig utav) men det övergav jag helt under 2010.

Både för att jag gick upp i vikt men också för att det kändes aldrig riktigt realistiskt dvs jag trodde aldrig riktigt på att jag skulle nå det och därmed blev det för overkligt och omöjligt att jobba emot. Plus att det blev en stress att alltid jaga kilon. Trodde verkligen att jag lärt mig en läxa och rannsakade mig själv under hösten 2010. Kom fram till att jag kommer alltid vara lite rund och med former. Samt att jag har relativt lätt för mig att bygga muskler och att det viktigaste var att må bra. Därför sattes 78 kilo som målvikten för 2011.

Med S Utmaningen under denna hösten jag satte upp 83 kilo som mål för att då skulle jag åter vara tillbaka på min smalaste vikt 2009 (som jag typ vägde i en halvsekund och då råkade jag väga mig). Då skulle jag liksom kunna fortsätta nedräkningen från 117 kilos resan och stolt kunna säga när folk frågade - hur mycket har du gått ner i vikt? Jo 34, 35, 36 kilon. Tror ni förstår vad jag menar.

I realiteten har jag ju så många olika svar på den fråga som därför måste inledas med en motfråga. Hur mycket jag har gått ner - när i tiden menar du? För ja under 2008-2009 gick jag ner lite över 33 kilo varav andra halvåret på 2009 låg jag stabilt på 86 kilo. Eller menar du detta året för då har jag gått ner snart 19 kilo. Fast om vi ska räkna alla mitt livs viktminskningar så har jag väl gått ner ett ton typ...

Varför ställer man alltid fråga - hur mycket har du gått ner? Redan där blir ju fokusen på antal kilo. Man frågar ju inte - hur mycket bättre mår du idag än när du inte levde som du gör idag? Jag fick frågan eller ifrågasättande utav mina S Utmaningskompisar att ja men om du inte tränade så mycket så skulle du gå ner de kilona lätt och nå ditt mål. Vad är viktigast för dig - att träna eller gå ner?

Mitt svar utan någon som helst reflektion var direkt träningen är det viktigaste. Det är min terapi och min överlevnad. En timme på löpbandet är en timme jag inte sitter i soffan sugen på chips. Vart mitt svar. Men sen har det gnagt mig för längst bak i huvudet sitter det en ful gubbe och tjatar om att haha du når inte ditt viktmål, haha nu har du gått upp 1 hekto, haha du kan lika bra äta allt du ser...

Och jag blir helt förstörd när vågen visar mer än förra gången. Jag vet logiskt i hjärnan att ja kroppen är på en platå eller ja du har tränat hårt eller ja det blev visst inte riktigt rätt med kosten eller whatever. Jag menar va fan ett hekto liksom. Men ett hekto upp är ju viktigt om ens mål är att gå ner. Speciellt i offentlighetens ljus som i en blogg. Och hjärtat vill så gärna se en 7 först eller åtminstone ett minus.

Och vad händer när bloggerskan Jensen blir viktstressad och nojig? Jo ena stunden lever man på ett salladsblad för i nästa hetsäta svärföräldrarnas thaimat. Dels för jag är så jäkla hungrig efter all hårdträning och dels för att jag blir så besviken på att inte kroppen samarbetar dvs släpper ifrån sig kilo utan bygger muskler eller bara behåller lite kilo som deposition för den känner för det.

Så vad vill jag komma med detta inlägget? Jo att de senaste dagarna har jag verkligen rannsakat mig själv och jag har kommit fram till att träningen är det jag brinner för. Jag vill hellre ha en vältränad kropp (om än med vissa krigsskador) och äta för att må bra och kunna maxa träningen. Än jag vill väga ett visst antal kilo. Jag säger inte att jag är hemma och aldrig mer kommer noja om vågen och att mitt mål inte är 78 kilo.

Tvärtom. Jag vill verkligen väga något som börjar med en 7a. Om jag når det detta året? Vem vet men med ganska hög sannolikhet inte. Fast har det någon betydelse då? Ja kanske som en viktminskarsucce i bloggvärlden. Men det tar ju ingetting ifrån mig och vad jag åstadkommit detta året. För jag vet att det jag har åstadkommit är jäkligt bra och jag är stolt. Det är huvudsaken.

Utan huvudanledningen till att jag vill ha en 7:a det är för att då kan jag ta min träning till nästa nivå (dvs när jag någon gång väger något på 7 så betyder det att jag lyckats med träningen). Men mitt huvudmål är att träna vidare och slå mina egna rekord och resultat. Mitt huvudmål är att verkligen att må bra och att utveckla mig själv och det jag brinner för (2012 look out). Ja jag kommer fortsätta att väga mig men för min egen skull. Och ja jag kommer fortsätta lägga ut resultatet på min vikt-flik men åter igen för min egen skull och för er som eventuellt bryr er om exakt vad jag väger en vecka.

Det jag tagit beslut om är att sluta med "Denna veckans vikt" för jag har känt den sista tiden att det blir mer negativ stress för mig än positiv (oavsett vad vågen visat - det är mer upptakten de sista dagarna innan att känna press över resultatet och sin prestation). Och som bloggens enväldiga härskare kan jag ta det beslutet. Man kan väl säga att fokus utav denna bloggen flyttar sakta men säkert över till att bli en mer tränings-, hälsoinpirations- och pepp-blogg än en renodlad viktminskningsblogg som vart syftet när den en gång startades.

Hoppas att ni inte känner er lurade på konfekten nu så att säga utan att ni fortsätter att följa mig på min hälsoresa för det är stora äventyr på gång. Fast om jag ska vara ärlig så I couldn't care less för jag lever för mig och för att jag ska må bra. Och jag känner ett stort lugn i kroppen och knoppen att jag tagit mitt beslut och gjort mitt val vad som är viktigast för mig dvs träningen och att må bra inte mr Våg! Vad är viktigast för dig?

Kommentarer

  1. Hej! Hittade din blogg för några dagar sedan.

    Bra resonerat tycker jag. Om du kopplar bort viktstressen kommer resultaten automatiskt.

    Jag har gjort en liknande resa (både vikt, men framförallt träning - I love!) & resonerat precis som du gör i detta inlägg. BMI "normal" är för mig 68 kilo, men jag har bestämt mig för att vikten inte är allt utan att den får stanna på 78 kilo (& där har den varit i drygt ett år nu & jag mår toppen & både är & känner mig enormt vältränad). Vågen är bara en siffra eg. Jag bestämde mig för att "slänga" vågen när den styrde mitt mående (tex ner 1 kilo=bra dag, upp 1 kilo=depp). Precis som du skrev för några dagar sedan är måtten mindre fastän vikten är mer. Det är träningen & hälsan som betyder något, eller hur!? Sedan kan det vara bra att vara medveten om att muskler inte väger så mycket mer eg(man räknar med att en elitidrottare max kan öka ca 2 kilo i muskelmassa vid hårdträning), men volymmässigt gör muskler underverk. Tyvärr kommer resultaten i "intervaller" & när man minst anar det... Att du prioriterar träningen gör också att det blir svårare att gå upp igen... so keep on the good work & var trygg i ditt beslut! /M

    SvaraRadera
  2. Hej M! tack så mycket för din kommentar. Precis sådant pepp jag behövde. Kul att du hittat hit och att du återkommer. Ha det gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Hur många burpees?