Är du en dopaminare?

Först vill jag bara säga att det jag skriver i detta inlägg är en förenkling och mer vardagsprat om signalsubstanser så don't go teorigalen på mig. Men jag tycker det är spännande och vill lära mig mer efter detta jag nu fått reda på och kanske kan det göra någon annan nyfiken också. Man kan alltid lära sig något om sig själv...

Enkel kan man säga att en signalsubstans är en molekyl/substans som skickar en signal till nervceller/hjärnan. Singalsubstanserna är inblandade när vi känner, upplever och tänker. Det finns ett antal men oftast hör man talas om tex dopamin, serotonin och adrenalin. Visste ni tex att glutamat är en signalsubstans? Vad tror du då händer i din hjärna när du käkar kryddblandningar och färdig mat som innehåller just glutamat...

Man blir ju inte tjock för att det är så jäkla kul att gå ner alla kilon utan man blir ju det av olika anledningar. En av anledningar/förklaringarna (men obs ingen ursäkt) är just hur ens biokemi ser ut dvs likaväl som inte alla är blonda och har glasögon så ser vi ju inte likadan ut på insidan. Vi är helt enkelt unika som individer. Vi har olika balanser av signalsubstanser som gör att vi reagerar/känner/tänker olika.

När man är tjock kan tex kortisol (stresshormonet) påverka att vi blir feta och att det är svårare att få kroppen att släppa ifrån sig fettet. Kroppen sparar ju energin för att kunna fly fara. Den fattar ju inte att din stress är tex jobbrelaterad utan den tror att du ska fly kunna fly från tigern för att inte bli uppäten. Sen att du är stressad varje dag och inte vid just en fara hänger ju inte kroppen med på. Den överlever ju. Så för de som upplever att det är svårt att gå ner bör även se över sin stress och inre hälsa för att få effekt.

De två signalsubstanserna som påverkar en människa att äta sig tjock är dopamin och serotin. Dvs för att uppnå sin ultimata balans av dessa kan man mata dem med socker och snabba kolhydrater. Då blir de jätteglada och signalerna till hjärna skriker: JIPPIE mera!!! Därför är det oftast personer som triggar/vill ha en högre balans av dessa som växer på bredden. Här kan kostförändringar gör olika skillnader och det är därför tex LCHF funkar väldigt bra för vissa medan för andra är det inte den ultimata fixen.

Vad det gäller serotin så är det ångestdämpande. Det är därför tex kolhydrater funkar så bra för då blir man lugn och ångesten minskas. Så istället för att ta itu med varför man känner ångest så självmedicinerar man med mat. Här kan kosten göra väldigt mycket för att skapa lugn i kroppen men det räcker inte. Man måste ta itu med varför är man rädd/har ångest tex att inte duga, att inte ha kontroll. Hur man gör detta är olika för varje individ tex KBT, NLP, psykoterapi. Man kan också skaffa sig ett bättre "ångestförsvar" genom tex mental träning, yoga, spikmatta.

Dopamin däremot är det som ger en individ en kick. Det är belöningssystem för överlevnad därför gillar dessa tex mat och sömn. Här är det kolhydraterna som ger en kicken när man inte får den på andra sätt. Därför älskar dessa också socker för då kan man ju kicka gång på gång utan att ens lämna soffan. Wow! Här funkar inte kosten. En kostförändring ger ju en naturligtvis bättre förutsättningar för att ta itu med andra saker men det blir inte samma aha-upplevelser eller befrielse som för serotinarna.

Om man ser det på en skala från 1-10 så är de som bor i samma hus, är gift med samma karl, åker på samma semester varje år och gärna bor i samma rum etc i ena änden av denna dopaminskala dvs en etta. I andra änden hittar man äventyrare som Göran Kropp och knarkare dvs de som söker de extrema kickarna. Sedan ligger många någonstans i mitten. Det gäller att hitta sin balans på skalan. Strävar man för högt upp så mår man inte bra tex ångest för man känner sig inte tillräckligt duktig. Ligger man för lågt blir man uttråkad och behöver stimulans.

Det enda som funkar för en dopaminare är aktivitet enligt sin dopamin/kick-nivå dvs att sysselsätta sig. Det värsta som finns är alltså uttråkning för det tomrummet fyller man direkt med mat. Hallå Tina Jensen känns det igen eller känns det igen!!! Jag får ofta höra att du har så mycket energi, hur orkar du göra allt, du får nog tagga ner nu, kan du dämpa dig lite så andra får plats, eller du får vänta på din tur. Jag är helt klart en dopaminare och har jag inte fullt upp på tex jobb och privat så äter jag allt jag kommer över.

Har alltid varit likadan redan som barn. Hade alltid extra saker på gång tex läste mycket, testade olika sporter, satte upp små teaterstycken som jag tvingade andra ungar att spela med i (japp en ledare redan då...), till att börja jobba extra som 13-åring, till att ha 2 jobb under gymnasiet samtidigt som jag var klassrep, åka som au-pair till Schweiz utan att kunna ett ord franska eller själv till USA, dubbla universitetskurser samtidigt med jobb samtidigt med studentaktiviteter till att jobba extremt mycket plus allt annat i livet. Samtidigt som jag sökt kicken hos sockret.

Så vem försöker jag lura egentligen att jag är nöjd med att jobba 8-17, eller att jag inte blir uttråkad av att inte träna mer eller vad det nu kan vara. Vet att anledningen till att det blev lite mycket socker tidigare i år är ren och skär uttråkning. Glad dock att jag är helt ointresserad utav spel, droger, sprit utan att jag hållit mig till jobb, socker samt nu träning. För dopaminarna är som sagt beroendemänniskor ut i fingerspetsarna. Tack för den biokemin :-)

Men faktiskt tack för tänk så otroligt mycket jag har fått vara med om och kommer att uppleva tack vara det drivet i min kropp. Jag ska ju bara utnyttja detta till min styrka och fördel både privat och jobbmässigt. För lösningen här är att aktivera sig. Man ska se till att prova nya saker, lära sig nytt, se till att livet är kul. För en dopaminare går det inte att vila sig till energi snarare tvärtom man blir bara tröttare utav det. Tex man tittar inte bara på TV utan man bloggar, kollar fejjan, läser bok, pratar samtidigt. Eller att ligga i solstol och bara vara räcker inte utan man måste läsa, röra på sig lite eller vad det nu kan vara. Man får helt enkelt vila genom aktivitet.

Så här kommer tipset om du är en kick-sökare:

  • Hitta 5-10 saker som ger dig en kick på daglig basis som passar inom din ekonomi (viktigt med det sistnämnda för att inte skapa problem). Exempel kan vara: träning, jobbet, ta hand om sig själv tex spa, spikmatta, promenad ute i ljuset, bli instruktör/föreläsare, eller... dvs vad får du en liten daglig kick av?
  • Hitta 5 saker som kan ge dig en kick på månadsbasis dvs saker att se fram emot. Exempel här: tjejkväll, utbildning, resa eller vad det nu kan vara.
  • Hitta 1 sak per år som är den ultimata utmaningen/spänningen/se fram emot äventyr.

Så denna kurshelgen har gett mig ytterligare en aha-upplevelse och jag har fått ännu en nyckel på min resa. Maken är också tacksam för jag har insett att det är inte honom jag ska sysselsätta utan mig själv. Dvs eftersom jag alltid har fullt upp får jag dåligt samvetet så då vill jag ju att han också ska träna, gå kurs, fixa sociala aktiviteter, sätta upp utmaningar eller vad det nu kan vara. Men han är ju nöjd med sin balans av dopamin och får ångest när jag hela tiden jagar på. Inte rättvist utan han har ju sin biokemi att leva efter. Dock är vi en väldigt bra match för jag "jagar" på honom ibland så han får tummarna loss och han lugnar ner mig att inte starta 100 projekt varje dag :-)

Imorgon måste jag bara skriva av mig om "Sockerpallen" för den var också klockren för mig och kanske den kan hjälpa någon till därute. Men nu frukostförberedelser och packning utav träningsväskan. Sov gott så ses vi imorgon!

Här är lite länkar men det finns mycket mera:

http://www.hjarnguiden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=53&Itemid=95
http://www.hjarnguiden.se/index.php?option=com_content&view=article&id=43&Itemid=53
http://sv.wikipedia.org/wiki/Signalsubstans
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopamin

Kommentarer

  1. JAG blir lycklig av ditt inlägg!
    Tack för att du förklarar på ett "lätt" sätt som är fullkommligtklockrent för mig :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

12 veckor med Itrim

Återträff på Aleris

5 månader sedan min Gastric Bypass