Note to self

Många funderingar just nu på kroppen, mått, träningsresultat och vågen. Händer som sagt inget på vågen just nu. Främst utav två anledningar: min träning dvs jag vet att jag pressar kroppen till gränsen vecka efter vecka och då viktminskar man inte på samma sätt men huvudanledningen är kosten. Varför ska det vara så förbaskat svårt att låta bli socker och onödiga kolhydrater? Varför älskar just jag godis, kakor, pizza och pommes?

Sköter jag min kost dvs LCHF-inspirerat så har jag inte samma sötsug i kroppen vilket ju är kanon. Men det betyder ju inte att det finns andra faktorer som spelar roll såsom det känslomässiga. Jag är en typiskt känsloätare dvs är jag glad, irriterad, uttråkad - you name it - så blir jag sugen. Vissa dagar är det lättare att hantera medan andra dagar så går allt överstyr.

Jag har dock kommit väldigt långt och äter absolut inte på samma sätt som innan jag påbörjade min hälsoresa. Men jag skulle ju ljuga om jag sa att varje dag är en dans på rosor. Och just nu är det en jobbig period för jag vet inte riktigt hur jag ska staka upp min plan. Tex sockerutmaningen funkar väldigt bra men då kompenserar jag sockret med bröd och pizza (dvs socker i annat format) och det är jättebra... NOT!

Och varför tröstar jag mig eller snarare straffar mig själv så här? För dels så mår jag så himla dåligt i magen och dels i knoppen för detta bidrar ju inte till någon balans tex på vågen. Och jag märker ju hur påverkad jag blir utav vågens resultat men ändå kan jag inte släppa den dvs min rädsla för att min vikt ska eskalera uppåt om jag inte behåller den som ett kontrollverktyg.

Samtidigt som jag inte vill ha samma fokus på vikten utan jag vill ha fokus på "ombyggandet" av min kropp samt mina träningspresationer. Men än är jag inte riktigt redo att släppa vågen men det är mitt mål. Fast idag har jag ingen kroppsuppfattning dvs jag vet inte om jag väger 80, 90 eller 100 kilo i huvudet. Vissa säger skit i vågen och kolla med kläderna. Tyvärr är jag inte där än. Jag kan inte känna skillnad i byxmidjan/låren eller rumpan. Har inte hunnit omprogrammera hjärnan.

Vidare så är mina mått svåra. Jag har visserligen inte mätt mig på ett tag men det känns faktiskt inte lönt. För jag tror inte de har förändrats så mycket. Dock känner/ser jag andra skillnader på kroppen tex ändrad form på låren och mer muskler på ryggen. Fast det är också jättesvårt för jag är fortfarande kroppsblind. Svårt att förklara men jag har ju ignorerat min kropp i så många år och då är det svårt att riktigt SE den och se faktiska förändringar.

Dessa kroppsförändringar var också lättare förra året medans nu är det svårare att se om en liten bubbla på låret har försvunnit eller inte. Eller om bicepsen blivit lite större. Eller om rumpan sticker ut lika mycket eller inte. Dock något som jag är väldigt glad för är att jag älskar min kropp mer och mer. Nu för tiden kan jag känna mig riktigt fin när jag ser mig själv i en fin outfit i spegeln. Och kan nästan bli lite kär i mig själv då jag kollar in mig själv hela tiden :-) Jag ser ju en skillnad jämfört med start förra året och den skillnaden älskar jag!

Likaså är det jättebra att PT Malou videofilmar mig även om det kan bli lite chockartat ibland att se sig själv. Men jag inser inte riktigt vad jag faktiskt åstadkommer på våra pass eller på mina egna pass. Jag går dit, gör som jag blir tillsagd och sedan går jag hem. Dvs jag kan inte riktigt ta in att det är faktiskt jag Tina Jensen som utför de där kettlebellssvingarna, burpeesarna eller intervallerna på löpbandet. Därför sitter jag och tittar på de filmerna om och om igen. Eller på foton. Så att jag kan programmera om hjärna att fatta hur långt jag har kommit och att det är JAG.

Jag vet ju också innerst inne att när jag kommer titta tillbaka på detta året dvs foton från slutet på 2011 och 2012 så kommer det vara stor skillnad om jag fortsätter med min träning på detta sättet. Men ibland (just nu ofta) svårt med det där tålamodet och insikten att det tar tid att förändra sitt liv. Då vill man ju ha en quick fix eller en trollstav som magiskt gör en 20 kilo lättare.

Likaså tålamodet/fokusen att ignorera vad andra gör och hålla mig till min kurs/plan/mål. Ja det finns de som väljer pulverdiet och går ner en massa kilo på kort tid, eller de som aldrig är sugna på godis, eller att skita i träningen för då hade jag säkert rasat i vikt (jo eller hur). Men jag ÄLSKAR JU TRÄNINGEN. Den får mig att bli glad, pigg, muskolös/stark och lugn i kropp samt knopp. Plus att jag vet ju att jag mår bäst av att äta riktigt bra mat.

Vet inte helt och hållet vad jag vill få ut av detta inlägg mer än få det ur huvudet. Är ju inte lätt att verkligen se sig själv när man varit drottning på förnekelse och detta är något som upptar mina tankar mycket just nu dvs våg, mått, träning, resultat. Vill också skapa en note to self dvs när jag känner att fokusen/tålamodet/suget svajar då vill jag tänka på följande:

Tina Jensen du har tagit dig från 117 kilo, osocialt liv med ständig värk och att inte kunna resa dig från golvet själv till att springa intervaller på löpbandet, hoppa av och på i farten, snitsa med stegen, svinga kettlebells, göra marklyft, göra bröstpress själv, 75 burpees på ett pass blandat med löpning, crosstrainer på level 14, utmana dig i benböj i smithmaskinen, ta dig upp ur sängen kl 06 i stort sett varje vardag för att träna, testa NMT och en massa andra träningsformer, armhävningar och plankan på tå, helvetesrundan, tom PT Malou säger att hon blir peppad av dig, tänk på alla runt omkring dig som blir inspirerade och hejar på dig, tänk på hur mycket du kan åstadkomma om du bara bestämmer dig. Du är fan grym och jag ser upp till mig själv!!!


Tänk på allt det när vågskrället, måttbandet eller dina kroppsuppfattningar spelar mind games med dig. Skit i det och kör på för det är då resultaten kommer. Tänk på din dröm att bli träningsinstruktör och kettlebellsinstruktör! Och tänk på din ultimata dröm att utbilda dig till PT!!!! Då är det fasiken inte värt att käka pizza och ostbågar eller så väljer du det man då ska du fan inte gnälla att du inte når ens trädtopparna!

PS! Snälla snälla skriv nu inte skit i vågen etc. Är inte redo och ja jag vet att det påverkar mig negativt men just nu måste jag filosofera mig fram till vad som funkar för mig därav detta inlägget. Tack!

Kommentarer

  1. De va som taget ur mina egna tankar och funderingar och hur jag funkar. Du är läskig Tina ;), jag som känner mig så ensam de finns väl inga fler som fungerar som jag?? Du är så otroligt duktig på att sätta ord på allt. Jag avundas dig, på många sätt. Stor kram <3

    SvaraRadera
  2. Du är grym Tina och en sann inspiratör!! Jag känner sååå väl igen mig i dina tankar...även om jag inte har haft samma övervikt brottas jag med "andra" problem och känner så väl igen mig i dig! Blir tårögd av att läsa din öppna och ärliga konversation den träffar rakt i hjärtat! Tina du är INTE ensam men du är förbaskat stark och inspirerande! Go girl du är GRYM! Många varma kramar Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att man inte är ensam för det tror man ju alltid... Tack Anna! Kram

      Radera
  3. Jag kan bara hålla med föregående skrivare. Du är AWESOME! Bra att du skriver pepp till dig själv - det tror jag kan fungera på kroppens mindgames.

    Kramar i massor!
    S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja måste ju komma ihåg varför jag gör detta så tänkte detta kanske kan funka som en påminnelse. Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness