Sockerpallen
Lovade ju att skriva om "Sockerpallen" och så glömde jag helt bort. Så som utlovat här kommer den... För en tid sedan på kostrådgivningsutbildningen så diskuterade vi något som denna snabbt döpte till "Sockerpallen". Det var Anna Hallén som ville testa en teori på gruppen och väldigt snabbt så kände en del av oss igen oss bla jag. Det vi diskuterade var sockerberoende och hur man definierar det.
Den som är "störst" på sockerberoende i Sverige är väl Bitten Jonsson och jag ser verkligen fram emot att läsa hennes bok "Sockerbomben i din hjärna" som står hemma i hyllan. Det vi pratade om var att hennes koncept funkar ju alldeles utmärkt för vissa men att andra kanske inte känner sig riktigt hemma. Dvs lika väl som vi måste individanpassa kost så får man anpassa koncept/terapi/tips/tankar/eller vad det nu kan vara till sin egen individ.
Det var då Anna introducerade en tanke som hon funderat över där man ser på det hela som en pall. Och ja det låter lite märkligt men låt mig förklara :-) Tänk dig en pall med tre ben och ett av de skulle gå av så sitter man inte så bra på pallen. Är flera itu så sitter du inte alls. Men om du är medveten om att du behöver alla pallben och du aktivt arbetar med att förstärkar dem så ha du en himmelens bra sits.
Föreställ dig då att ett ben representerar din unika biokemi dvs din uppsättning utav signalsubstanser, din hjärna, dina gener/dna och dina kroppsförutsättningar. Det är här det "kemiska beroendet" uppstår dvs det finns en svaghet i ens uppsättning som gör en mer beroendebenägen tex utav socker. En del av dessa individerna måste få experthjälp tex Bitten medan andra kan hantera beroendet genom att stärka de andra benen.
Det andra benet på pallen utgörs utav dina unika "mat triggers" dvs kosten du äter tex du tröstäter alltid en specifik matvara, du överäter socker. Detta gör du oftast pga helheten i din kost. Om jag använder mig som exempel. Jag kan garantera dig att om jag en dag äter mer kolhydrater tex bröd så är jag ännu mer sugen nästa dag på något sockrigt dvs den kost jag äter triggar mig att bli sugen på något och oftast är det något SOCKER... Genom att förändra kosten och anpassa den till din biokemi så kan du hantera dessa triggers bättre tex jag vet att när jag undviker snabba kolhydrater så blir jag inte så sötsugen vilket gör att min kost inte triggar igång min biokemi. Därav mitt val utav LCHF anpassat till mig.
Det sista pallbenet står för dina unika "psykologiska triggers" dvs din ryggsäck och livsupplevelser som triggar igång ditt sockersug. Mentala delen utav pallen dvs våra känslor, tankar, uppfattningar, reaktioner som triggar oss att äta. Kan ju vara att man väljer att äta när man känner sig orättvist behandlad, eller istället för att hantera känslor vid tex sorg så trycker man i sig allt socker man kan komma över. Som individ måste man ta itu med dessa psykologiska triggers för att enbart en kostförändring är inte svaret.
För att sammanfatta: för vissa individer så kan en kostförändring vara det absoluta facitet tex LCHF, Viktväktarna, GI eller whatever. Men det är för att de inte har en biokemi så fuckar upp för dem eller en ryggsäck full med känslotriggers. Det är oftast dessa som uttalar sig: "det handlar bara om att bestämma sig, det handlar om intag och uttag, hur fasiken kan du äta 3 semlor på raken, skärp dig bara så kan du också etc." Oftast också människor som aldrig varit överviktiga eller haft/har konstiga matvanor...
För andra kan kosten göra att man förstärker mat trigger benet dvs man kan få en hyfsad kontroll på sitt beroende för att man stöttar med kost som är anpassat till sig själv och som inte lockar en i fördärvet. Dock måste man jobba med det psykologiska dvs varför dövar man tex rädsla, uttråkning, frustration eller vad det nu kan vara med mat.
Det är för dessa individerna som tex funkar väldigt bra på LCHF ett par månader sedan så händer inget/man faller tillbaka. För oftast behöver man fortfarande dämpa ångesten och det är då man tar till det "tillåtna". Dvs rödvin, bär & grädde, steviabakverk, ost, nötter är ju okej enligt LCHF då vräker man i sig det istället för att få lugnet i kroppen. Men det funkar inte heller i längden för det är fortfarande ett tredje pallben som är itu och man sitter snett i sadeln.
Ett annat exempel kan ju vara de som gör en magoperation för att gå ner i vikt men det löser ju inte pallen. Det löser att du inte kan vräka i dig mat på samma sätt men du har fortfarande din biokemi och dina psykologiska triggers att hantera. Som jag förstått blir därför många väldigt intresserade av alkohol för att då kan du ju få i dig sockriga kolisar snabbt för att få lugn i kroppen. Utan att hantera varför du gör det.
Så slutligen för att använda mig som ett praktiskt exempel:
Pallben Biokemi
Jag är ju helt klart en dopaminare (dvs min biokemi) därför ska jag sysselsätta mig så mycket som möjligt enligt min dopaminbalans för att inte bli uttråkad. Blir jag uttråkad börjar detta pallbenet att brytas ner och jag triggas igång att äta. Dvs jag fixar mitt behov av dopaminkickar genom att vräka i mig socker för då får jag ro i kroppen.
Pallben Mat triggers
Om jag äter LCHF anpassat till mig som individ så kan jag hålla sötsuget i schack. Jag känner mig mätt och belåten. Jag får i mig hälsosam mat anpassat till min träning. Och gör medvetna val i mina avsteg och har kännedom om hur de påverkar mig.
Pallben Psykologiska triggers
Jag ska inte döva mina känslor med socker utan istället faca dem. Detta har jag blivit mycket bättre på men jag har vissa bitar kvar tex att inse vad jag åstadkommit, våga drömma om framtiden etc. Dock är jag helt medveten om att dessa är anledningen till att jag ibland ballar ur dvs jag lever inte i förnekelse längre och om jag föll 100% varje dag/timme tidigare så faller jag kanske 10% en gång i veckan nu för tiden.
Så nu med mig i mina tankar finns en fin röd pall med 3 ben som jag ska vårda ömt så har jag en guldsits för resten av mitt liv. Hur sitter du på din sockerpall?
Den som är "störst" på sockerberoende i Sverige är väl Bitten Jonsson och jag ser verkligen fram emot att läsa hennes bok "Sockerbomben i din hjärna" som står hemma i hyllan. Det vi pratade om var att hennes koncept funkar ju alldeles utmärkt för vissa men att andra kanske inte känner sig riktigt hemma. Dvs lika väl som vi måste individanpassa kost så får man anpassa koncept/terapi/tips/tankar/eller vad det nu kan vara till sin egen individ.
Det var då Anna introducerade en tanke som hon funderat över där man ser på det hela som en pall. Och ja det låter lite märkligt men låt mig förklara :-) Tänk dig en pall med tre ben och ett av de skulle gå av så sitter man inte så bra på pallen. Är flera itu så sitter du inte alls. Men om du är medveten om att du behöver alla pallben och du aktivt arbetar med att förstärkar dem så ha du en himmelens bra sits.
Föreställ dig då att ett ben representerar din unika biokemi dvs din uppsättning utav signalsubstanser, din hjärna, dina gener/dna och dina kroppsförutsättningar. Det är här det "kemiska beroendet" uppstår dvs det finns en svaghet i ens uppsättning som gör en mer beroendebenägen tex utav socker. En del av dessa individerna måste få experthjälp tex Bitten medan andra kan hantera beroendet genom att stärka de andra benen.
Det andra benet på pallen utgörs utav dina unika "mat triggers" dvs kosten du äter tex du tröstäter alltid en specifik matvara, du överäter socker. Detta gör du oftast pga helheten i din kost. Om jag använder mig som exempel. Jag kan garantera dig att om jag en dag äter mer kolhydrater tex bröd så är jag ännu mer sugen nästa dag på något sockrigt dvs den kost jag äter triggar mig att bli sugen på något och oftast är det något SOCKER... Genom att förändra kosten och anpassa den till din biokemi så kan du hantera dessa triggers bättre tex jag vet att när jag undviker snabba kolhydrater så blir jag inte så sötsugen vilket gör att min kost inte triggar igång min biokemi. Därav mitt val utav LCHF anpassat till mig.
Det sista pallbenet står för dina unika "psykologiska triggers" dvs din ryggsäck och livsupplevelser som triggar igång ditt sockersug. Mentala delen utav pallen dvs våra känslor, tankar, uppfattningar, reaktioner som triggar oss att äta. Kan ju vara att man väljer att äta när man känner sig orättvist behandlad, eller istället för att hantera känslor vid tex sorg så trycker man i sig allt socker man kan komma över. Som individ måste man ta itu med dessa psykologiska triggers för att enbart en kostförändring är inte svaret.
För att sammanfatta: för vissa individer så kan en kostförändring vara det absoluta facitet tex LCHF, Viktväktarna, GI eller whatever. Men det är för att de inte har en biokemi så fuckar upp för dem eller en ryggsäck full med känslotriggers. Det är oftast dessa som uttalar sig: "det handlar bara om att bestämma sig, det handlar om intag och uttag, hur fasiken kan du äta 3 semlor på raken, skärp dig bara så kan du också etc." Oftast också människor som aldrig varit överviktiga eller haft/har konstiga matvanor...
För andra kan kosten göra att man förstärker mat trigger benet dvs man kan få en hyfsad kontroll på sitt beroende för att man stöttar med kost som är anpassat till sig själv och som inte lockar en i fördärvet. Dock måste man jobba med det psykologiska dvs varför dövar man tex rädsla, uttråkning, frustration eller vad det nu kan vara med mat.
Det är för dessa individerna som tex funkar väldigt bra på LCHF ett par månader sedan så händer inget/man faller tillbaka. För oftast behöver man fortfarande dämpa ångesten och det är då man tar till det "tillåtna". Dvs rödvin, bär & grädde, steviabakverk, ost, nötter är ju okej enligt LCHF då vräker man i sig det istället för att få lugnet i kroppen. Men det funkar inte heller i längden för det är fortfarande ett tredje pallben som är itu och man sitter snett i sadeln.
Ett annat exempel kan ju vara de som gör en magoperation för att gå ner i vikt men det löser ju inte pallen. Det löser att du inte kan vräka i dig mat på samma sätt men du har fortfarande din biokemi och dina psykologiska triggers att hantera. Som jag förstått blir därför många väldigt intresserade av alkohol för att då kan du ju få i dig sockriga kolisar snabbt för att få lugn i kroppen. Utan att hantera varför du gör det.
Så slutligen för att använda mig som ett praktiskt exempel:
Pallben Biokemi
Jag är ju helt klart en dopaminare (dvs min biokemi) därför ska jag sysselsätta mig så mycket som möjligt enligt min dopaminbalans för att inte bli uttråkad. Blir jag uttråkad börjar detta pallbenet att brytas ner och jag triggas igång att äta. Dvs jag fixar mitt behov av dopaminkickar genom att vräka i mig socker för då får jag ro i kroppen.
Pallben Mat triggers
Om jag äter LCHF anpassat till mig som individ så kan jag hålla sötsuget i schack. Jag känner mig mätt och belåten. Jag får i mig hälsosam mat anpassat till min träning. Och gör medvetna val i mina avsteg och har kännedom om hur de påverkar mig.
Pallben Psykologiska triggers
Jag ska inte döva mina känslor med socker utan istället faca dem. Detta har jag blivit mycket bättre på men jag har vissa bitar kvar tex att inse vad jag åstadkommit, våga drömma om framtiden etc. Dock är jag helt medveten om att dessa är anledningen till att jag ibland ballar ur dvs jag lever inte i förnekelse längre och om jag föll 100% varje dag/timme tidigare så faller jag kanske 10% en gång i veckan nu för tiden.
Så nu med mig i mina tankar finns en fin röd pall med 3 ben som jag ska vårda ömt så har jag en guldsits för resten av mitt liv. Hur sitter du på din sockerpall?
Det vinglar en del!
SvaraRaderaMen, det blir stabilare :)
Igen, Tack för en fullträff.
// Sol på dig
Vinglar kan det göra och ibland blåser det ju lite vind så pallen snurrar runt. Huvudsak är att man hittar tillbaka till balansen! Hejar på dig!
Radera