Tjoho tisdag = PT-dag

Dagens PT-pass bestod utav följande: uppvärmning på crossen på level 14 (jag tro minsann PT Malou glömde höja... men säg inget), över till olympiska lyft i alla möjliga varianter och kettlebellsövningar. Så kul och jag känner mig stark. Kanske inte lika stabil i lyften för den jäkla axeln men i bells så känner jag mig säkrare. Hela passet eller jag skulle vilja säga i princip varje Malou-pass är Cross-Fit inspirerat och jag älskar det. Man jobbar med hela kroppen i olika övningar och pushas hela tiden.

Dagens avslutning bestod utav 800 m löpning, 50 kettlebellssvingar med 12 kg och 50 thrusters med 12 kg. Jag var två millisekunder från att ge upp halvvägs på bandet men som tur vad såg PT Malou detta och sänkte hastigheten lite för att ge mig andrum och sedan höjdes den igen. Helt plötsligt hade jag krafter att fortsätta. Under svingarna och framför allt mot slutet av thrusters så skrek min högeraxel men jag slutförde efter liten paus.

Allt handlar ju om att utmana sig till max både till kropp och knopp. Ren vilja och beslutsamhet är nödvändigt annars går du aldrig utanför din bekvämlighetszon. Och även om min kropp bokstavligen skriker "sluta det gör ont" så hade det fasiken gjort mer ont i mitt hjärta och hjärna att ge upp. För hur ont gör det inte i kroppen att släppa runt på en massa kilo??? Hur ont gjorde det inte överallt när jag vägde 117 kilo??? Då är denna smärtan njutning...

So No Pain No Gain - man måste nå de yttersta gränserna för att få resultat. Och ja armarna/knä/handleder/ben skriker och lungorna brinner men jag kommer aldrig att ge upp. För den dagen jag gör det då har sockret vunnit över mig. Då kommer jag äta mig till döds! Det är jag helt övertygad om och det är det som motiverar mig mer än något annat. Jag vill LEVA!!! Kommer du pusha dig idag?

Godkänd svettranson (baksidan utav tröjan)?
Framsidan... 
 Du kan tro ägget smakade gott efteråt :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass