Såg ni Sverker igår?

Jag tittade och usch jag gillade det inte alls. Inte ämnet som diskuterades men programformen. Tyckte det vart rörigt, osammanhängaden och gapigt. Massa ledande frågor - framför allt till publiken. Vad skulle de stackarna svara egentligen? Plus inte lätt att stå som publik och se intressant ut... Sverker som prasslade med papper och vars skalle dök upp i fel kameravinkel hela tiden. Tror verkligen programmets ämnen hade tjänat mycket på om formen hade varit ett annat.

Vad ska jag säga om ämnet - fetma? Ja var och en har ju sin uppfattning vad som är rätt och fel så enkelt är det. För mig vet jag att socker är en stor bov/orsak till min egen fetma men så är kanske inte fallet för en annan individ. Likaså tror jag inte på lagstiftningar och regel för inte sjutton bryr sig en sockerberoende om i fall godiset blir lite dyrare för att staten inför en skatt. I mitt fall hade jag valt att handla i alla fall och dra ner på något annat.

Håller med vissa kommentarer och inte andra. T.ex. att röra på sig är också viktigt men också som nämndes inte alltid så kul om du dra på 50 kilos övervikt utav olika skäl (träningskläder, självförtroende, jobbigt etc). Och visst är det så att det behövs mer stöttning/acceptans ute i samhället. Men jag tror ändå det är stor skillnad idag än det bara var för 5 år sedan.

Sen ger jag inte mycket för Livsmedelsverket. Ja er kommunikation är verkligen ett problem. Ena veckan ska man inte äta det för att nästa äta det igen. Man lyssnar liksom inte längre och det känns så föråldrat på något sätt. Samtidigt som det inte kan vara en lätt ekvation att få ihopa dvs hade de inte varnat hade de ju fått kritik för det etc. Hur man än vänder sig har man rumpan bak...

Det som nog slog mest an hos mig och väckte tankar var kvinnan från Överviktigas Riksförbund. Visst är det så att "Hälsa är oberoende av storlek" och att man behöver inte ligga på sin dödsbädd för att man är fet. En smal människa kan vara mycket mera ohälsosam. Men det var inte det jag fastnade för utan kommentarerna om andras kommentarer och beteende.

Japp jag har också utsatts för dem men jag tror också till visst del att man som individ reagerar på ett sätt som får andra att reagera. En händelse som etsats sig fast är en gynekolog som inte behandlade mig särskilt professionellt pga utav min vikt. Long story och lite för privat men jag går inte till henne längre... Och i det fallet så var det så utelämnande så jag vet med mig själv att där låg inte felet på min sida.

Men i andra situationer tror jag också mitt beteende har lett till en särbehandling dvs inte pga utav att jag var/är fet utan pga att jag kände mig så felplacerad/inget självförtroende att jag fick tillbaka en negativ reaktion på hur jag uppförde mig. Ska försöka förklara vad jag menar men det låter säkert bättre i mitt huvud än i ett blogginlägg but here we go:

Jo tex om jag gick in en klädesaffär så gjorde jag ju inte det med ett glatt leende precis utan smög mig längs väggarna och sökte ingen ögonkontakt för jag tyckte det var så jäkla jobbigt att handla kläder. Inget som passar, sitter snyggt, är bekvämt osv. Då är det ju inte heller lätt för de som jobbar i den affären att ge mig ett trevligt bemötande. Det beror ju inte på att de ser mig som fet utan som en surkärring. Och jag ville ju inte heller uppmärksammas utan gjorde allt för att försvinna. Då har jag ju inte behandlats illa pga min fetma men jag har behandlats osynligt pga mitt egna svikande självförtroende.

Dock i det förnekelsestadium som jag befann mig i så var det lättare att skylla på någon annans beteende än att ta ansvar för mig själv dvs min slutsats hade blivit "snorkig personal som tyckte jag var för fet för deras utbud". Sen hade jag tröstat mig med en fika för jag är ju i alla fall så jäkla fet så det gör ju ingen skillnad och jag får väl dra en gammal sopsäck över mig som kläder. Offer, offer, offer.

Om jag istället hälsat glatt när jag gick in etc så hade jag ju behandlats annorlunda tror jag i alla fall. Sen visst finns det säkert de som inte agerar på ett korrekt sätt men att skylla det på att det var för jag var fet och inte för att den person inte hade rätt jobb, en dålig dag eller whatever blir för mycket offermentalitet i min värld.

Men lättare att säga idag än för ett år sedan. Har tagit många timmar att fundera med mig själv, prata med maken, med vänner, genom bloggen etc. Och det kommer alltid finnas rötägg både människor och företag som bryr sig mer om image etc än vad de borde. Så särbehandling kommer alltid existera så länge det finns människor på denna jord.

Ja nu blev det ett himla långt inlägg på detta ämne och det hade varit intressant att höra era åsikter. Men bara om ni håller mig med :-)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Hur många burpees?